Om mig

Mitt namn är Johanna Opedal, jag är 24 år och jobbar som Personlig Assistent i Kungsörs kommun.

Jag gillar mitt jobb, men jag känner att det inte är vad jag vill göra resten av livet. Jag kommer till hösten även att läsa upp ett par kurser och sedan läsa vidare på högskola till lärare i Svenska och Engelska.

Om man ska prata om mitt skrivande så har jag skrivit så länge jag kan minnas. Jag började med att skriva dikter som barn, och vann några små tävlingar i skolan. När jag gick i fyran så skrev jag början på min första roman, innan dess hade jag mest skrivit sagor (hemska, pinsamma sagor…) och kortare historier (samma sak med dem…).

Jag skrev heller aldrig färdigt den, men jag hade nu fastnat för själva idén att skriva en roman, och när jag var tolv år så hade jag skrivit två tredjedelar av en annan bok. Tyvärr så var detta innan flashdrives och USB-minnen, så jag hade allt sparat på familjens dator, och när olyckan väl var framme blev det katastrof.

Hela hårddisken raderade sig själv och jag hade ingen möjlighet, eller kunskap, att återskapa de 150+ sidorna som försvann.

Efter det tappade jag skrivlusten ett tag, och det var inte förrän i högstadiet jag började skriva igen så smått.

När jag gick på Ullvigymnasiet så var jag med i en essä-tävling där man skulle skriva en text om USA baserat på ett av fem ämnen man fick välja mellan, på engelska.

Jag vann.

Till dags dato har det varit triumfen i min skrivarkarriär, och fastän jag vet att det är fel enligt jante-lagen, så har jag nog aldrig varit stoltare över mig själv.

Priset var en resa till Kalifornien i två veckor där jag fick spendera julen hos en värdfamilj samt gå fem dagar i Amerikansk skola.

Det var en speciell och underlig upplevelse, men det är en annan historia.

Självklart drömmer jag, som alla andra författare, om att en dag bli utgiven och få se mina böcker stå i bokhandeln, men även om det aldrig sker, så kommer jag aldrig att sluta skriva.

Jag har så mycket inom mig, som sig bör när man är författare, att jag nog aldrig kommer att få slut på idéer, och även om jag bara skriver för min egen skull så är det ändå något jag vill göra resten av mitt liv.

Skrivande för mig är något levande, och det är fantastiskt att få vara med om hur en handling formas, hur en berättelse uppenbarar sig och får ett eget liv. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta av åkturen.

Ja, och hårt arbete förstås, men det glömmer man ju så fort man kommer igång, så det räknas väl inte?

/Johanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s